Oljekrisen fixar bensinpriset

Bensinpriset behöver fördublas genom höjd koldioxidskatt, om vi ska få ned förbrukningen och koldioxidutsläppen med 20 procent. Det konstateras i en rapport av SIKA.

Det är ingen orimligt mål för klimatets skull, och förmodligen är analysen korrekt. Alltså att det krävs cirka 26 kr/litern för att vi på allvar ska avstå från en del onödiga bilresor, eller välja andra transportmedel.

Men aj vad politiskt känsligt det skulle vara att lägga skatter på den nivå. Visst börjar det bli en viss folklig förståelse att vi inte kan fortsätta förstöra klimatet med billig bensin, att de fossila bränslena måste bort.

Men jag tror ändå att våra politiker är lite för mjuka för att ta till storsläggan via skatter. De bensinskattehöjningar man gjort hittills har ju varit under en krona, och besluten har tagits med viss vånda.

Ändå löser det sig nog, alltså avvecklingen av fossila bränslen. Världen står inför en stundande oljekris - peak oil. Konsumtionen ökar, men inte produktionen. Därmed kommer priser att skjuta i höjden än mer, utan politiska ingrepp. Och med ökande priser söker vi andra alternativ för transporterna.

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, bilar, klimathotet

Tveksam klimatmärkning av mat

Snart kommer klimatmärkning av livsmedel, berättar DN.se. I grunden en god idé, eftersom det blir lättare att köpa klimatsmart mat. Det kan behövas, eftersom vår mat står för en stor andel av klimatbelastningen, och inom den gruppen är nötköttet värstingen som beräknas stå för 18 procent av de totala växthusutsläppen.

Men det nuvarande upplägget känns inte klockrent bra. Här finns svagheter.

Svenskt Sigill och Krav, som ska stå för märkningen, väljer att börja med grönsaker, spannmålsprodukter, fisk och skaldjur. Att man tar fisken i första svängen är bra, för en del fiske är väldigt energikrävande. Men varför inte nötköttet, som står för merparten av matens klimatbelasning?

Märkningen ska visa den minst klimatpåverkande produkten inom sin kategori. Den inriktningen har en svaghet, den visar inte om en hel kategori livsmedel är väldigt klimatbelastande, kanske så belastande att även bäst i klassen-produkterna borde undvikas.

Man kan också fråga sig vilken betydelse en klimatmärkning har för kunderna? Ser vi på andra klimatförstörande aktiviteter, så verkar inte konsumenterna bry sig trots varningar. Vi flyger bara mer och mer, och biltrafiken tycks inte minska, för att ta några tydliga exempel.

Skulle då en klimatmärkning av maten, få oss att undvika klimatskadlig mat. Tror inte det! En klimatskatt vore mer effektivt. Prislappen har ju visat sig var ett effektivt styrmedel.

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, klimathotet, livsmedel, mat

Uddlös utsläppsrätt

Utsläppsrätter för flygbranschen är ju på gång. Från 2012 ska det fungera med utsläppsrätter inom det europeiska handelssystemet. Ving har räknat på vad kostnaderna kan förväntas bli, dels för flygbolaget, dels för resenären. Ving räknar med att merkostnaden för en charterresa, landar mellan 30 och 95 kr.

Merkostnaden är alltså marginell för flygresenären, och så liten att den absolut inte kommer att påverka efterfrågan på charterresor. Flyget kommer att fortsätta ostört, miljontals ton koldioxid kommer ut i atmosfären i onödan.

Ska utsläppsrätter ha någon reell effekt på klimatutsläppen krävs naturligtvis kostnader som ger rejäla höjningar på biljettpriset. Europeiska rådet enades i mars 2007 om att ensidigt åta sig att unionen minskae utsläppen med 20 procent till år 2020 jämfört med 1990 års utsläpp. Den minskningen borde också krävas av flyget.

Man får känslan att EU lagt flygets utsläppsrätter på en behagligt låg nivå avsiktligt. Beslutande EU-politiker vågar inte stöta sig med stora väljargrupper, med den välbeställda europeiska medelklassen som förgyller sina liv med flygresor. Men man stöter sig väldigt med den övriga mänskligheten, vars livsbetingelser försämras radikalt utan vettiga åtgärder mot växthuseffekten.


Läs även andra bloggares åsikter om miljö, flyget, utsläppsrätter, växthuseffekten,

2 promille av klimatutsläppen. Varför ska vi anstränga oss?

Sverige står bara för 2 promille av världens samlade klimatutsläpp. Det är ju ynkligt lite i det stora hela, därför är det onödigt och dumt att vi svenskar anstränger oss och försöker dämpa koldioxiden, argumenterar en del. De andra har ju mycket större utsläpp...

Sverige har 2 promille.
Danmark har förmodligen också bara några promille
Även Finland och Norge har några pr omille.
Så varför ska de behöva göra något? Det är ju bortkastat går nog resonemanget i våra grannländer.

Och inte heller Tyskland, Frankrike eller England, står för mer än några procent av världens klimatbelastning. Inte mycket, så det är nog onödigt att de minskar utsläppen.

Ukraina, Afghanistan, Peru och Tanzania är andra länder som bara står för en liten del av utsläppen. Nej, det vore rätt bortkastat om de minskade utsläppen, det skulle knappast märkas.

USA står för 20 procent världens klimatbelastning. Det är stor andel, men USA består av drygt 50 delstater. Var och en av dessa står bara för en väldigt liten andel av den totala klimatbelastningen. Så om exempelvis enbart Kalifornien drar ned sina utsläpp har det ju väldigt liten betydelse för totalen. Det skulle troligen inte märkas...

Kina och Indien är två stora ekonomier, med växande utsläpp. Men varken Kina eller Indien ensamma kan rädda klimatet med kraftiga minskningar av utsläppen. Nej, det är nog rätt bortkastat att Kina eller Indien dämpar utsläppen, det kan inte rädda klimatet på egen hand.

Men pröva att lägga samman utsläppen från alla jordens stater!

2 små promille här, 3 ynkliga promille här plus 20 procent där, plus massa procent här och där.... Alla samlade utsläpp tillsammans blir 100 procent.

100 procent är väldigt mycket. Det är alla utsläpp.

Så om alla länder verkligen anstränger sig, så kan vi tillsammans fixa klimatet. Vad väntar vi på? Inte på mer krumbukter om Sveriges “små” utsläpp i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, klimathotet, klimat

Nu startar klimatdebatten om nötköttet?

SVT:s Uppdrag Granskning berättade om nötköttets väldiga bidrag till växthuseffekten. Det stora bekymret är utsläppen av metan från kopruttarna, samt hög energiåtgång genom att nötkötsproduktionen kräver mycket foder. Livsmedelsproduktionen står för cirka 25 procent av klimatbelastningen, och merparten av detta kan bokföras på nötköttet.

Många medier hade förhands om detta, och det presenterades som en nyhet, vilket det inte alls är. Detta är fakta sedan länge, för den som följt den initierade miljö- och klimatdebatten.

Helt klart rör detta faktum upp mycket känslor. Att ifrågasätta köttet och köttätandet, och jämställa det med biltrafikens (och flygets) klimatbelastning var för mycket för många. Uppdrag Gransknings debattforum svämmade över av kommentarer, och många ifrågasatte och försökte sänka programmets budskap.

Uppdrag Granskning gjorde en intressant jämförelse hur politikerna på olika sätt angriper klimatproblematiken. De visade hur man genom skatter och miljöbonusar lägger många 10.000 tals kronor på att få oss byta till miljöbilar. Men när det kommer till köttet, som är lika klimatförstörande, så var det helt tomt på konkreta åtgärder. De interjvuade politikerna verkade dock inte ovetande om problemet, dock var deras inställning hur problematiken skulle mötas väldigt valhänt. De verkade mest oroliga över att stöta sig med stora väljargrupper, som kanske skulle tvingas rucka lite på sina matvanor.

Men ska klimatutsläppen ner med 90 procent till mitten av seklet, går inte köttet säkert. Det lär bli en intensiv debatt kring hur köttet ska klimatförbättras. Till en del går det säkert att producera köttet med mindre klimatutsläpp, men en stor del av minskningen lär vi få ta genom minskande konsumtion. Med fördjupade debatt och när politikerna får mod, lär vi också få klimatskatt på köttet, främst på nötet som är den stora klimatbusen. Ett kilo nötkött ger ungefär samma klimatbelastning som 30 mil i bilen. Det antyder att det kan bli en rejäl klimatskatt på köttet.

Låt oss hoppas att detta blir startskottet till en seriös debatt om köttets betydelse för klimatet. Det går inte att tiga ihjäl frågan som vi hittills gjort.

Läs även andra bloggares åsikter om klimathotet, miljö, matlagning, mat,

Smart vara klimatsmart företag

Ännu är det inte många svenska företag som är klimatneutrala, vilket innebär att de kompenserar för sina klimatskadliga utsläpp genom energiprojekt som reducerar koldioxidutsläpp någon annanstans (alltså klimatkompensation).

Svenska Dagbladet berättar om Norrtälje Tidning som utnämns till Sveriges första klimatneutrala redaktion. I samma reportage nämns att landet rymmer endast 27 företag som kan kalla sig klimatneutrala. På Klimatsmart hittar du företag som försöker ligga före inom klimat och miljö.

Hur viktigt är det idag att vara ett klimatneutralt företag, att man inför kundkretsen kan visa att klimatbelastningen är noll? Sannolikt inte avgörande för att kunderna skall strömma till, eftersom det är trots allt själva produkten eller tjänsten som ändå är det avgörande för kunden.

Men ponera att vi har en marknadssituation med hård konkurrens och där skillnaderna mellan produkterna är marginell. I dagsläget när klimatdebatten nått folkdjupet lär klimatneutrala produkter och tjänster säkert kunna vara en konkurrensfördel.

Tror dock ännu inte att klimatneutraliteten ännu är något som är utbrett i folks medvetande. När vi tänker på att skona klimatet tänker vi nog främst på lågenergilampor, att flyga mindre, och att köra mindre bil.

Men i takt med att fler företag kommer att offentligagöra att de är klimatneutrala kommer också medvetandet om denna möjlighet att sprida sig. Då lär vi kunder också börja granska tjänster och produkter utifrån klimatbelastningen.

Läs även andra bloggares åsikter om klimathotet, klimat, miljö

Hissa eller dissa etanolen?

Har tidigare bloggat om motoretanolen, och påtalat en viss tveksamhet, bland annat till följd av debatten kring den påstådda konkurrensen med matproduktionen, och att den egentligen innebär en väldigt slöseri med energi och resurser.

Debatten går vidare, och det är tydligt att det inte entydigt går att hissa eller dissa etanolen. Den kan framställas på en mångfald olika sätt. Från svensk skog, från sockerrör i Brasilien, från spannmål i Sverige, majs i USA, och på många andra sätt. Flera av de här produktionsmetoderna är hyfsat effektiva, medan andra är klart tveksamma ur miljö och energiperspektiv. Majsen i USA lär vara sämst med negativt energinetto, vilket naturligtvis utnyttjats av etanolskeptiker och andra med exempelvis oljeintressen. Sockerrörsetanolen från Brasilien är tydligen rätt hyfsad ur klimatsynpunkt, dock till priset av en usel arbetsmiljö för skördearbetarna.

Etanol-produktionen är trots allt en ung industri, och en del satsningar lyckas inte. På sikt lär de ineffektiva metoderna slås ut, och de hållbara överleva och utvecklas, i en marknadsekonomi där miljö och energi har ett pris.

Inom EU diskuteras certifiering av etanolen för att den ska nå upp till vissa miljö och energikriterier. Ett mycket bra initiativ vilket bör borga för att vi får hållbart i tanken och lägre koldioxidutsläpp från bilarna.

Men parallellt med bränsleutvecklingen måste fordonen utvecklas. Saabs första generations etanolbilar var nog ur askan i elden. Stora tunga Saab 95 Biopower som slukar massor med bränsle oavsett etanol eller fossilt i tanken. Då är det mer hoppfullt med hybridbilar med etanoldrift, då känns Saabs konceptbil 9-X biohybrid som ett steg i rätt riktning. Den uppges dra 6,41 liter/100 km E85 vid blandad körning. Fast det är en rätt liten bil....

Läs även andra bloggares åsikter om etanol, miljö, bilar, energi, E85

Zeoliter fångar koldioxid billigt

Det pågår en del praktiska försök att tvätta bort koldioxid vid förbränning av kol, för att sedan långtidslagra koldioxiden under marken. Bekymret hittills har varit att metoderna krävt väldigt mycket energi.

Ny Teknik kan berätta om en ny lovande metod, där koldioxiden kan tvättas bort billigare och med mindre energiåtgång än hittills kända metoder. Man använder en grupp ämnen kallade zeoliter, ett silikatbaserat material, som kan suga till sig upp till 80 gånger sin egen volym av koldioxid.

Lovande!

Läs även andra bloggares åsikter om koldioxid, miljö, klimathotet